mochmomm

Självständighet

I mitten av 1900-talet hade Storbritannien och de flesta andra kolonisatörer lämnat ifrån sig sina kolonier i Afrika. På 60-talet började mocambicanerna bilda en frihetsrörelse och man undrade när Portugal skulle ta efter de andra Europeiska länderna. Diktatorn i Portugal blev orolig att det skulle ske en revolt och de började förbjuda saker som kartor, för att mocanbicanerna inte skulle se sig som ett land, utan bara som en koloni. Runt den tiden var det väldigt oroligt, inte bara i Moçambique utan också i Portugal där man var missnöjd med diktaturen. 

 
Glada Mocambicaner i paradtåg efter självständigheten 1975


Frihetsrörelsen Frelimo

Frihetsrörelsen, som kallade sig FRELIMO, Frente de Libertação de Moçambique ”Liberala rörelsen i Moçambique”, växte med tiden. Den var som de flesta andra liknande rörelser kommunistisk, och inte alls liberal. Den bildades med hjälp av grannlandet Tanzania, som då precis blivit självständigt från Storbritannien. I 15 år var läget rätt instabilt. Men då gjorde Portugals befolkning revolt och störtade diktaturen och diktatorn Caetano. Med en försvagad regering kunde Frelimo göra en relativt fredlig revolution.


Frelimos flagga

 1975 kunde äntligen Moçambique kalla sig för ett själständigt land. Men problemen var långt ifrån över. I Sydafrika, som fortfarande var en brittisk koloni, såg man inte med glädje på Moçambiques nya marxist-leninistiska regering. I Europa på den tiden var inte kommunisterna så jättepopulära. Sydafrika bildade då en egen gerillarörelse i Moçambique och stötte den både militärt och ekonomiskt. Den kallades RENAMO ”Moçambiques nationella motstånd”. Moçambique blev fritt men var inofficiellt en diktatur. Det var inte så konstigt eftersom de inte haft någon tradition med partier. Frelimo var inte ett parti, det var regeringen, de var befriarna.

 Inbördeskrig

Men inbördeskriget bröt ut mellan de två rörelserna vilket var betydligt mer blodigt än frihetskriget. Moçambique var ett väldigt fattigt land innan, men kriget hindrade dem från att ta sig ur fattigdomen och fn att bygga upp landet igen. Inbördeskriget sänkte det till botten. De hade inte haft råd att genomföra nödvändiga reformer. Många olika organisationer försökte nå fram och 1992 lyckades FN förhandla fram ett fredsavtal mellan parterna: Sydafrika avslutar sitt militära stöd till Renamo och Frelimo blev liberalare när det gällde Renamo. 3 år tidigare hade Frelimo gett up sin marxist-leninistiska ideologi och två år innan hade det uppnått ett flerpartisystem även om det första demokratiska valet inte kom att utspela sig förrän 2004. Då vann Frelimo med lite mer än hälften och fyra år senare vann dem igen med ca 74 %.

FNs fredsstyrkor i Mozambique

Frelimos rykte som befrielseparti har gett det ett försprång och fungerat lite som en skärm för korruptheten de senaste åren.

Det här är alltså bakgrunden till Moçambiques situation. Vi kommer att ta upp konsekvenser och samband i nästa inlägg :D

Innan Moçambique blev en koloni var det inte riktigt ett land utan ett område med olika stammar och folkslag. Innan Européerna delade upp Afrika emellan sig hade Moçambique en helt annan form och storlek, det var betydligt mindre och gränserna ändrades allt eftersom stammarna krigade och vann mark. De folk som emigrerade till Moçambique kom från de områden som idag är Zimbabwe och Zambia, vandrande längst Zambezifloden som rinner igenom Västafrika, Moçambique och ut i Indiska oceanen.

 
Mynt från "Kolonin Mozambique" 



 Moçambique blev en koloni i början av 1600-talet och det gjorde dem till en av de första i Afrika att tvingas lyda européerna som ansågs sig ha rätt som överlägsna erövrare. Men Portugiserna var inte de första att handla med hjälp av Moçambique. När de gjorde sin första resa runt Godahoppsudden för att ”upptäcka” Västafrika bodde redan både araber och swahilier på öar och längst kusterna. Redan då såldes många Mozambikanska krigsfångar som slavar av hövdingar som bodde längre in i landet. Det fanns utvecklade handelshamnar och byar men tyvärr hade man inte förutsättningar att göra dem starka, så nästan ingenting finns kvar idag.

Man koloniserar inte ett land över en natt. Portugiserna var i Moçambique och bedrev handel i 100 år innan det blev en koloni under totalt portugisiskt styre. Det finns inte mycket information om hur de styrde Moçambique på allmänna sidor, vilket oftast brukar betyda att de inte styrdes särkilt bra. Säkert är i alla fall att som kolonisatörer sög portugiserna ut Moçambique och tjänade pengar på dess resurser och befolkning utan att låta pengarna stanna där. Senare under 1900-talet byggde portugiserna upp Mozambique och i huvudstaden Maputo byggdes under 60-talet flera höga moderna hus. Höghusen står kvar idag men har inte samma skick eftersom att de inte har undanhållits sedan Portugal förlorade makten. Mocambicanerna själva behandlades dåligt och fick inte full tillgång till sitt eget land. De hade inskränkta rättigheter både som mocambicaner och som mörkhyade.