mochmomm

Hej!, det här inlägget kommer handla om regeringen, presidenten, arbeten, korrupthet och journalistiken i Mozambique.  Enjoy!

Regering = land?

Om du skulle fråga en mocambican varför Frelimo lett landet ända sen befrielsen 1975 så skulle hon nog antagligen svara att det vore otacksamt att ifrågasätta befriarna. Att välja bort dem vore ännu mer otänkbart med tanke på att de ses som själva mozambique eller snarare vad mozambique är idag. Det är ett stort problem i landet, ingen ifrågasätter. För om man ifrågasätter regeringen är det som att vara illojal mot landet. Om inte folket ifrågasätter regeringen blir det inte svårt att agera korrupt.  


Mozambiques huvudstad Maputo

Till exempel har Frelimo har svårt att skilja på myndigheternas pengar och själva partiets pengar, det kan ju bli ett problem ifall partiet åker ut och kampanjar för de pengar de får in i skatt. Det är ju som om moderayterna skulle använda de pengar som skulle gått till trafikbudgeten till att bjuda alla unga på McDonalds.

Vi tycker att Frelimos politik i på många sätt är alldelens för kortsiktig. Det finns många nyhetsartiklar som berättar om kravaller på gatorna p.g.a. för höga priser på mat respektive bensin. Ett av dem krävde i september förra året flera döda och ännu fler skadade. Upploppen har kommit med kanske ett eller två års mellanrum och efter varje tillfälla har priserna på varorna sänkts och tillfälligt fryst i några månader. Det håller ju inte i längden! Liksom vad sänder det för signal till folket? Att om de tar till våld lyssnar regeringen och förbättrar tillfälligt situationen? Hela landet skulle må bra av att regeringen fattade långsiktiga beslut.

Presidenten

Han har varit med i Frelimo i 34 år och ses som en landsfader. Här är ett kort avsnitt om Mozambiques president.

Gubben i fråga heter Armando Guebuza. En gubbe som i hög grad utnyttnjar sin post, lite av en Silvio Berlusconi utan pervers läggning. Men i likhet med honom har han privata investeringar i bolag som han ser till att regeringen gynnar, telefonbolag i huvudsak. Han försöker hålla sitt anseende som landfader uppe, även om månge kanske inte anser att han gör något för fattigdomen eller ekonomin. Många vet nog att hans privata buissnes ofta styr hans beslut.

Ett porträtt av Presidenten Armando Guebuza
som hänger på Mozambiques flygplats


Landet är en demokrati, mer eller mindre fungerande, och yttrandefriheten verkar vara okej gällande Guebuza. Vi har inte hittat någon information om att det skulle vara straffbart att baktala eller ifrågasätta honom. Folk säger i princip vad de vill, även om många vet att hålla tand för tunga på arbetet.

Journalistik

När man pratar om landets journalistik och yttrandefrihet är det viktigt att komma ihåg att Moçambique inte har någon stark tradition av granskande medier, på samma sätt som vi har i Sverige. Det är inte så att det är förbjudet, men det är lite samma sak igen: det är ohövligt att ifrågasätta befriarna. Och en annan faktor kan ju vara att få har råd med TV, och 50 % är analfabeter. Många har fullt upp att klara sig själva, de har inte samma fritid och få tar sig tid att sätta sig in i politiken, mer än vilket parti som styr.

Journalistiken är ändå relativt oberoende, den har dessutom förbättrats och det kommer fler och fler fristående tidningar. Vi tror att det skulle vara bra med en första granskande artikel, för att så att säga få ett startskott.

Gratistidning i Mozambique

Nu är  nutiden klar och i nästa inlägg kommer vi skriva mer om framtiden.
Tack och hej!

/ Moa och Molle

I det här inlägget berättar vi om läget idag, och varför de inte tar sig ur fattigdomen. Till det finns många faktorer, så vi delar upp det i två delar för att kunna få med allting.

Skola och utbildning

Mozambique har sedan innbördeskrigets slut 1992 satsat mycket på skola och utbildning. De har fått mycket bistånd från bland annat Världsbanken och en högre utbildad befolkning är nödväntigt för att kunna ta sig vidare ekonomiskt. Ändå funkar utbildningen dåligt och majoriteten av folket är fortfarande analfabeter.


Moa utanför en mocambicansk skola i huvudstaden Maputo

I Mozambique talas som sagt mer än ett 20-tal olika språk men efter självständigheten 1975 valde man att ha Portugisiska som offentligt språk för att inte favorisera en speciell stam, det här trots att mindre än en tredjedel faktiskt kunde tala språket. All Utbildning förs på Portugisiska och de flesta lärarna kan bara tala det språket. Det här orsakar såklart brist på kommunikation och gör att väldigt många elever tappar motivarion och slutar skolan alldelles för tidigt. Ingen bryr sig om ifall de slutför de 7 obligatoriska skolåren. Det är precis som att vi skulle komma till skolan som 7:åringar och få all undervisning på finska från lärare som inte kan svenska. Om våra föräldrar dessutom var analfabeter som inte kunde ett ord på finska skulle skolan antagligen inte motivera oss så mycket.

Flickor har också rätt att gå i skolan, enligt lag lika mycket som pojkar, enligt norm och kultur inte alls. Det finns knappt några kvinnliga lärare att uppmuntra flickorna och vara förebilder. Till skillnad från Sverige, här har vi nästan inga manliga lärare, kanske skulle det behövas för att motivera killar mer? Flickorna uppmuntras inte heller av sin familj, istället tas de ofta ur skolan för att hjälpa till som billig arbetskraft i hemmet. Ett annat problem för flickor i Mozambique är att de löper stor risk att bli sexuellt uttnytjade av lärare för att få ut sina betyg . Detta leder till att många lätt blir hiv-smittade eller hoppar av skolan p.g.a gravidetet.

För att länder ska kunna utvecklas krävs det utbildad befolkning som kan skapa t.ex. företag som ger arbeten, det krävs även att människor kan komma på lösningar för att kunna mordernisera landet. I mozambiques fall där regeringen är korrupt krävs det även att man ska kunna ifrågasätta makthavarna och besluten som tas.

En by precis utanför staden Maputo

Kvinnor i politiken, Hiv-smitta och hög dödlighet

Så som vi redan har nämnt har kvinnorna en förtryckt roll ute i samhället. Däremot blev vi rätt förvånade över det stora inflytandet dem har över politiken, 17% är en relativt stor siffra om man kollar på ett u-land i Afrika.

För kvinnor som inte är politiker i Mozambique är arbetslivet begränsat, det är antingen barnflicka, städerska, jobba hemma, jordbruket eller att vara prostituerad. Mozambique har en väldigt hög andel prostituerade och det leder självklart till ökad hiv-smitta, 5 % av befolkningen är hiv.smittade. Det finns medicin för men den är ofta för dyr och många vet inte heller att de bär på smittan förns dem blir drabbade fysiskt. Dessutom har medicin bieffkter de första måndaderna och det leder till att många slutar ta medicinen innan den har börjat verka på allvar. I mozambique bär 90.000 barn under 15 på hiv-smittan.

Hiv-smittan är en anledning till den stora dödligheten i Mozambique, medellivslängden är inte mer än 36 år och  Dödlighet är ett problem i Mozambique.

Marknad i Maputo, en vanlig arbetsmiljö för många mocambicanska försäljare.

Källförteckning: http://www.unicef.org/mozambique/hiv_aids_2045.html Bilder: Moa
och resten av källorna i förra inlägget.

I nästa inlägg tar vi upp politik, regering, korrupthet osv. stay tuned // Moa och Molle